Drygt 600 kärlväxter – allt från ormbunkar och barrträd till gräs, örter, buskar och blomväxter –  hittade i drygt 120 hektarstora rutor jämnt spridda över Lunds kommun. Det är resultatet av en stor florainventering som utförts i LNFs regi och med stöd av kommunen.

Inventeringen utfördes i sommaren 2025 av Staffan Nilsson, ekolog och styrelsemedlem i LNF. Han har lagt ut 123 rutor på 100 gånger 100 meter, och sedan undersökt alla rutor i allt mellan några minuter för rena åkerrutor till ett par timmar för rutor med rik flora. De totalt över 7000 observationerna har lagts in i Artportalen under namnet ”Floraövervakning Lund”, och rapporten finns också på LNFs hemsida.

I rapporten anges inte bara vilka arter som påträffats inom en viss ruta, utan också vad deras förekomst säger om omvärldsfaktorer som temperatur, ljus, fukt, markens surhet och kvävetillgång med mera.

Resultatet visar tydligt att västra delen av Lunds kommun har en flora som är anpassad till varma, öppna, torra och bas- och näringsrika förhållanden, medan de östra och södra delarna har en flora anpassad till en kall, skuggig, fuktig och bas- och näringsfattig miljö.

Av de tio vanligaste arterna är många välkända även för icke-botaniker. Dessa tio är hundäxing, brännässla, krypven, åkertistel, maskros, rödsvingel, vitgröe, svartkämpar, trampört och stånds.

När det gäller invasiva arter fanns det inga fynd alls av de mest uppmärksammade arterna, parkslide och jätteloka. Däremot var amerikansk dunört väl spridd – en art som anses problematisk genom att den kan skapa hybrider med inhemska dunörtsarter. Armeniskt björnbär och kanadensiskt gullris fanns det en del fynd av, och även vissa fynd av vresros, blomsterlupin och spärroxbär.

25 rödlistade arter hittades vid inventeringen. Bland dem var lundäxing, dvärgjohannesört, spjutsporre, backsippa och hedblomster. Dvärgjohannesörten, som är på kraftig tillbakagång i Skåne, hittades på en ny och hittills inte uppmärksammad lokal på Romeleåsen i Häckeberga naturvårdsområde.

Just Häckeberga naturvårdsområde var för övrigt ett av de tre områden som stack ut i inventeringen genom sina höga floravärden. De andra var Revingefältet och trakten kring Dalby.

Att känna till arters förekomst och utbredning är viktigt för att bedöma läget för den biologiska mångfalden i ett område. Kärlväxter är lämpliga att utgå från eftersom de är rotade på sina växtplatser och tydligt kopplade till platsernas miljöförhållanden. Växterna utgör dessutom basen för ekosystemet och är avgörande för vilka andra arter som kan utnyttja ett område: många insekter är till exempel beroende av specifika värdväxter.

En enskild inventering, som den som nu gjorts, kan ge intressanta resultat i sig själv. Dess största värde ligger dock i att den kan jämföras med framtida inventeringar som görs med samma metod. Om årets inventering upprepas om fem eller tio år kommer man att kunna se hur växtsamhället utvecklas, och få ledtrådar till vad som orsakat eventuella förändringar.

Läs rapporten: Floraövervakning Lunds kommun 2025. Grundinventering för uppföljning.